Strimmor, jag öppnar mina ögon försiktigt
Jag har varit här förut
Människorna här verkar så lyckliga nu
Är det nittonhundranittiosju?

Strimmor, jag kan ha förlorat min heder
Jag kan ha förlorat allt
Men när solen går upp är vi långt härifrån
Så jag håller huvudet kallt

Du och jag har ingenting och vi kan inte knäcka varann
Vi måste inte hålla tankarna klara

Strimmor, ett skitigt fönster mot världen
och en vind som tar sig in
Rymden är så lockande och len inatt
och lika stark som en halva gin
Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen,
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
Människor som tror har en chans

Strimmor, ge mig en dröm att försaka
Jag behöver en stilla hamn
Och ge mig ett fel som jag kan rätta till
och ett annat efternamn
Strimmor, hur många gånger ska våren
kunna drabba dig om igen,
och ljuga de vackra historierna
om den stora kärleken
Du och jag i strimmorna
Vi är sargade människor som tror,
vänd dig inte om

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen,
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
Människor som tror har en chans

Strimmor, är grus i våra ögon
Vart ska vi åt för håll?
Jag kommer aldrig hitta hem igen
så det spelar ingen roll

Du och jag för att nån var full
Du och jag för våran skull
Du och jag för stämningen,
för den mjuka bedårande skymningen,
för isen som äntligen spruckit loss,
och du och jag för oss

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans,
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans